Klippning och tankar

Jag har klippt mig. Igår. Visseligen bara topparna, så det syns inte jättemycket. Men med tanke på att mitt hår inte har besökt en frisör sen i augusti, så känns det hundra gånger fräschare!
Det finns verkligen inget tillfälle då man är så ful som när man sitter hos frisören. Håret sitter i klämmor, spretar åt alla möjliga håll och det svarta skynket gör inte helheten bättre. Så helt plötsligt när jag satt där och stirrade på min hemska spegelbild kom jag på att jag är väldigt nöjd med mitt hår. Jag gillar det. Kunde dock varit lite lockigare, men det går att fixa när man orkar. Sen kom jag att tänka på en gång när jag satt i bussen på väg hem från skolan. Satt på fyrasätena och mitt emot mig satt en kvinna som stirrade på mig hela tiden. "Dumma människa! Sluta stirra!", tänkte jag. Mina kompisar gick av och kvar satt jag med den stirrande kvinnan. Grrr.. Men, så när hon skulle gå av sa hon plötsligt: "Jag måste bara säga att du har underbart hår. Det ska du vara glad för!" Och gissa om jag blev glad? Hon förvandlades genast från den hemska stirrande kvinnan till den trevliga kvinnan med snälla kommentarer. Hon förgyllde min dag. Man borde verkligen ge folk komplimanger oftare. Spontant liksom. Det gör en så mycket gladare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0