Elin

Vi hade hela sommaren. En hel lång sommar. Vi skulle till Grekland, vi skulle till Liseberg, vi skulle åka motorcykel i solnedgången, vi skulle gå på bröllop. Nu har vi gjort allt det, och det som verkade så långt borta, hösten, är här. I morse tog han motorcykeln och begav sig till Lund för att påbörja sina studier. Kvar är jag. Ensam.

Hela dagen har jag gått runt med en klump i halsen. Jag saknar honom så mycket redan. Här är så tomt. Egentligen känner jag mig lite fjantig som känner såhär. För de fem milen till Lund går ju inte ens att jämföra med de 30 upp till Örby. Men jag kan inte låta bli. I tre månade har det varit han och jag. Tillsammans nästintill varje dag och varje natt. Ska jag klara mig själv nu? Det verkar så...

Jag längtar i alla fall mer än någonsin innan till helgen.