Mot solnedgången

Det finns nog inget bättre än att sitta på en häst och galoppera i full fart mot solnedgången. Man glömmer allt, och det enda som betyder något är hästen arbetande muskler under en och vinden som blåser i ansiktet. 
Jag hoppas att det är något jag alltid kommer få uppleva. Den där frihetskänslan är något jag behöver.  

Kommentarer
Postat av: Oskar

Låter underbart:) men glöm inte mig bara:P

2008-02-11 @ 18:06:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0