Elin

När Banane nu har lämnat stallet, är det Fury som har blivit hans ersättare. Efter att ha ridit samma häst i mer än tre år, och sedan byter, inser man hur olika personligheter de faktiskt har. Hästar som hästar tror man. Fyra ben, man, svans och rädda för allt som inte går att definiera som ofarligt. Till och med jag som har hållt med hästar i större delen av mitt liv blir lite insnöad av att ta hand om samma häst i så många år. Banane var en sådan häst som överaskade. Jag trodde att han skulle vara vild och oregerlig, men det krävdes bara att vi skulle lära känna varandra och sen kunde vi ha hur kul som helst ihop. Vi kände varandra utan och innan. Visserligen kunde vi ha våra dispyter, envisa båda två. Ibland vann jag, ibland vann han, men vi hade helt enkelt kul ihop. När han skulle försvinna var jag förtvivlad... Men sen dök Fury upp och det kändes lite bättre. Det fanns någon att pyssla om och ge kärlek till igen. Men det varade inte länge förrän jag insåg: Det här är ju inte Banane. Besvikelse. Det var inte som förr att gå till stallet längre. Nu måste jag börja om. Jag måste lära känna på nytt. Fury och Banane är helt olika, trots att de nästintill har samma bakgrund. Fullblod och före detta galoppörer båda två.
Fury är trots sin yngre ålder mycket coolare och klokare. Envisheten har de dock gemensamt. Ännu har jag och Fury inte gjort upp om vem som bestämmer. Vissa dagar är det jag, vissa dagar är det han.  Jag känner mig orättvis när jag jämför honom med Banane. Banane och jag kände varanda i tre år. Fortfarande kan jag räkna gångerna jag har varit hos Fury. Men vi börjar få in våra rutiner och jag känner på mig, att om några månader, då är vi riktigt bra vänner. Det enda som krävs är tålamod. Tålamod att lära känna.