En text om beundran

Jag har aldrig beundrat kändisar. Visst har jag önskat att jag kunde sjunga som Celin Dion, eller spela fotboll som David Beckham , men de jag verkligen beundrar är människor som gör något med sina liv, som sätter upp mål och ser till att nå dem, som vågar vara sig själva. Det är så jag själv vill vara.

Jag kommer ihåg en gång för flera år när vi hade en föreläsare på innebandyn. Hans namn kommer jag tyvärr inte ihåg, men hans tanke med föreläsningen var att prata med oss om teambuilding och vikten av att sätta upp mål i livet. Detta gjorde han genom att berätta för oss om när han besteg ett av världens svåraste berg. I flera, flera år tränade han tillsammans med sitt team innan de tillslut nådde sitt mål på toppen av berget.

Det är inte själva prestationen i att bestiga ett berg på flera tusen meter som jag beundrar, för jag kan nästan tycka att det är lite korkat att sätta sitt liv på spel sådär, men jag beundrar deras styrka orka fortsätta trots alla motgångar. I vissa lägen hade det varit lättare att ge upp. Men nej, har man satt upp ett mål ser man också till att nå det, även om det kan kosta en förfrusna fingrar och tår.

Jag beundrar helt enkelt personer som vågar. Vågar leva.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0